På Motalabandets debutalbum bjuds vi på folkmetal som först ger associationer till Svartsot och Equilibrium. Men där finns också drag av Månegarms och Finntrolls stilar, även om dessa gruppers black metal-rötter inte hörs i Grimners musik.

Överlag utgörs metaldelen av skivan av rätt traditionell metal med inslag av melodisk death metal. Även när det går fort och growlas känns dock skivan allt annat än extrem. Detta beror troligen på de starka folkinslagen, som spelas på såväl keyboard som flöjt, mandola mungiga. De flesta av melodierna drivs av folkinstrumenten och låter glada och triumferande. Bitarna med ren sång adderar också till detta intryck.

För att ta steget till toppskiktet inom folkmetal skulle jag vilja höra bandet behärska även ett dystrare melodispektrum och kanske också variera sina versstrukturer mer. Redan nu finns dock en hel del örongodis. Framför allt ”Färd” vars refräng biter sig fast hårdare än Fenrisulven.